Vad bråkar vi om? Målet - att dra åt samma håll
Vi har ett flertal relationer i våra liv, med familj vänner och till sist parrelationer. Hur vore det om det fanns en relationsskola? Vi har skolor för allt möjligt, men när det kommer till hur det är att leva tillsammans med sin partner finns det ingen hjälp varför? I alla kärleksrelationer blir det bråk ibland, det är inget konstigt med det. Två olika människor var och en med sina vanor och ovanor, intressen och värderingar skall försöka få ihop ett gemensamt liv. Kvinnan tycker kanske att det är självklart att man bäddar sängen på morgonen och diskar efter sig när man ätit. Mannen tycker kanske inte att sådant känns viktigt Den äldre generationen skulle kanske kunna hjälpa den yngre, eller är man lika mycket novis då som man är i unga år? Jag tror inte det, jag tycker själv att jag har lärt mig en hel del genom åren. Att det uppstår konflikter är inget bevis på att man inte skulle älska varandra längre eller inte passa ihop, alla relationer har konflikter ibland. För en sak kan vi väl vara ense om, att leva tillsammans kräver sin man och sin kvinna. Alla konflikter går helt enkelt inte att lösa, det kanske är så att man måste inse att kvinnor och män tänker olika.
Jag tror att en bra kommunikation utan pekpinnar är den metod som fungerar bäst, att kunna lyssna och på ett bra sätt förmedla vad som känns fel gärna utan ilska. Nu vet jag att det inte alltid är så lätt, jag tycker ändå att det är stor skillnad mot för tjugo år sedan. Att bekräfta när något känns fel, "jag förstår att du känner så här" men kan vi försöka mötas halvvägs så tror jag att vi båda vunnit, istället för att vi båda står där som två förlorare.
Nu lever jag med en annan man, inte med mina barns pappa. Jag vet inte om jag kommit till denna insikt utan skilsmässan. Jag vill tro det, men är inte så säker
