Fröken Prym

Jag fick denna skickad till mig av en mycket god vän, hon satt och skrev ner detta för hand. I den stunden jag läste detta, var jag såld. Så rätt, jag hade vid detta tillfälle levt i en osundrelation. Som jag inför henne försvarande, varför då kanske ni undrar? mitt svar jag visste inte bättre.


av Bertil Martinsson



Det är inte möjligt
att ändra andra.

Behöver du ändra andra
för att själv bli nöjd
lär du aldrig bli det

för det finns bara
en
som du möjligen
skulle kunna ändra.

Det är inte möjligt
att umgås
bara med de delar av mig
som du väljer ut.

Om vi alls umgås
möter du hela mig,
och riskerar ständigt
att stöta på något
av det du ogillar.

Finner du
en enda sida hos mig
som du inte kan acceptera
är en lösning
att du lämnar mig.

En annan är
att du stannar kvar
i hopp om
att förr eller senare
kunna ändra mig.

Väntar du dig
att vår relation blir bra
bara j a g ändrar mig
kan du få vänta
hela livet.

Blir du lätt förnärmad,
generad, irriterad, arg
eller på annat sätt upprörd
på grund av mig
vore det förstås behändigt
att kunna ändra mig.

Men eftersom det inte går
att ändra mig
återstår bara att ta reda på
varför jag stör dig så
att du vill ändra mig.

Det är en urgammal erfarenhet
att du har lättare att se
en liten fläck på min näsa
än en stor på din egen.

Att du vill ändra mig
kan därför betyda
att du själv råkar ha
exakt den egenskap
som du vill ändra
hos mig.

Du skulle kunna få mig
att mot min vilja
uppträda som du vill.

Metoder finns:

Indoktrinering,
uppfostran, tjat,
reklam, propaganda,
smicker, övertalning,
mutor, provokation,
hot, utpressning
och våld.

Men tvång
eller manipulation
ändrar inte mig,
bara mitt beteende.

Det vore olyckligt
om du måste ändra andra
för att själv bli lycklig.

Även om det vore möjligt
att ändra andra
skulle det vara opraktiskt.

Dom andra
är ju så förbaskat många

och du
är bara en.

Vore det så
att du kunde
ändra andra
så skulle också andra
kunna ändra dig.

Då finge du problem,
för var och en du möter
har sin egen uppfattning
om hur du borde ändras.

Men hur ska andra
kunna ändra dig?

Du kan ju
nätt och jämnt
ändra dig själv.

Förnekar du
det du ser
belastas du
inte bara
av det du ser
utan också av mödan
att förneka det.

Att se mig som jag är
blir därför lättare
än att se mig
som den du vill se,
vare sig du idealiserar
eller fördömer mig.

Accepterar du
att jag är den jag är
slipper du bli upprörd
när du upptäcker
att jag inte är
den d u tycker
jag borde vara

och besparar dig
alla de besvikelser
som beror på dina egna
orealistiska förväntningar.

Accepterar du mig,
innebär inte det
att du okritiskt
godkänner mina handlingar
eller låter mig
trampa på dig,

bara att du ser mig
som jag är
och ger upp illusionen
att jag kunde varit
annorlunda.

Genom att acceptera andra
befriar du dig själv
från bördan av agg,
bitterhet, grämelse
och hat.

Accepterandet
är ingen gåva
till den du accepterar

så du kan gott
unna dig
att förlåta
utan att invänta
eventuella ursäkter.

Du behöver inte ens
informera
den det gäller.

Antag att du förflyttas
till en värld
där du kan ändra andra
som inte kan ändra dig.

Då har du snart
förändrat din omgivning
så att ingen stör dig,
alla accepterar dig
och lever upp till
dina förväntningar.

När du länge nog
fått alla andra
precis dit du vill,
kanske du längtar
efter en omgivning
som utmanar dig
genom att inte
låta sig ändras.

Det du då skulle önska dig,
kan visa sig vara den värld
i vilken du just nu lever.

När du helt och fullt
inser att det inte går
att ändra andra
slutar du givetvis försöka.

Då ger du mig inga fler
förebråelser,
värdeomdömen,
förmaningar
och goda råd
som jag inte har bett om:

- du skulle egentligen...
- du måste naturligtvis...
- det vore bäst om du...
- jag tycker du borde...
- varför vill du inte...
- hur kan du tycka att...

Med mindre
att säga mig
lyssnar du mera

och får då
en ändrad bild av mig
fastän ingen av oss
har ändrat mig.

Så slutar du förarga dig
över att du inte kan
ändra andra

och börjar glädja dig åt
att andra inte kan
ändra dig.

Bra, att du gillade Martinsson.
Hoppas du känner dig lite starkare.
Tro mig, vi duger som vi är.
Låt ingen någonsin få dig att tro någonting
annat.
Ha det gott, var rädd om dig