Sämsta mamman?
Är man verkligen det för att man försöker tillåta sitt barn att prova sina vingar. Eller är det världen som är sjuk, som gör att inte barn kan springa fritt ute? Att som nioåring åka några kvarter med tunnelbana ska inte vara några problem. Nu är allt individuellt, vissa barn är orädda andra inte. Man får utgå ifrån personligheten. Jag vet inte, världen är farlig, visst vill vi alla skydda våra barn. Så är jag övertygad om att "Lenore Skenazy lät sin nioårige son åka ensam på New Yorks tunnelbana." också vill, men samtidigt vi kan inte hämma våra barn pga. rädslan att det kan hända något. Jag har själv känt rädsla många gånger, speciellt den gången min yngsta dotter åkte tåg till storasyster i Norge. Hon skulle fylla 12 det året, och det var ett byte i Karlstad. Men hon klarade sig galant, och var så stolt. Vi kan inte låsa in våra barn, jag vet att det finns galningar därute. Jag önskar att det vore en mer säker plats för våra barn att leva på. Men om vi ser till Engla, hon hade mobilkontakt var 10de minut när hon åkte hem ifrån sin träning. Ändå så vart hon utsatt för ett våldsdåd, så vi får göra så gott det går. Bestämma utifrån barns förutsättningar, vad dom får och inte får göra. Rädslan den får vi själva bära runt på.
