Familjehyckleri?
Att ta upp staffetpinnen säger Maria Sveland, jag är själv född -60, så jag vet hur det var att växa upp på -70 talet. Mina föräldrar var långt ifrån rebeller, men däremot har det alltid diskuterats mycket politik i mitt föräldrahem. Mina äldre syskon, är nog dom som mer upplevde den tidsandan.
Jag tror att som i allting, så fanns det mycket som var bra. Men det fanns även mycket som inte alls var särkilt lyckat, men det är lätt att se olika saker när man får titta i backspegeln, jag tror att det ibland kan bli lite glorifierat. Om jag förstått artikeln rätt, så tycker Maria Sveland att kvinnor tagit ett kliv tillbaks. Men jag ser det nog mer, som att idag kanske det finns lite mer valmöjlighet. 60- talets kvinnor, kände sig nog många gånger piskade att arbete. Fast en del säkert ville stanna hemma med sina barn, men det var inte riktigt rumsrent att vilja det. Man brukar säga att pendeln slår åt något håll, att få allt rätt är svårt. Varje tidsperiod har vissa saker som är bra, och mindre bra. Som jag brukar säga, vi får göra det bästa av det.
Men visst är det bra, att man gör sin röst hörd. Viktigt för dagens unga kvinnor, att få läsa artiklar i detta ämne. Jag tror på familjen, den kan se ut på olika vis. Valfriheten är stor, vilket jag tycker är bra. Viktigast är alltid att se till barnens bästa, om det nu är så att mamma och pappa inte kan leva tillsammans.
Att hitta ett sätt att leva, som passar "vår" familj, det tror jag på. Hur den sedan ser ut, är mindre viktigt
"För om vi börjar prata ärligt och jämföra kommer det att visa sig att våra högst personliga erfarenheter från familjelivet har många likheter. Det du tror handlar om dig handlar förvånande ofta också om mig. Att våga se att det finns strukturer som påverkar oss alla innebär inte att man fråntar individen sitt eget ansvar, däremot blir lösningarna kanske oftare kollektiva. En riktning av fokus bort från mitt och ditt, en möjlighet att börja prata om oss i stället"
Detta tycker jag stämmer väldigt bra. En intressant artikel
