Skilsmässobarn
Har dom de verkligen så dåligt, som de står i dagens DN? Min yngsta dotter är skilsmässobarn, jag tror inte hon ville att jag och hennes pappa skulle leva tillsammans utan kärlek. För att lära visa kärlek, måste ett barn se att föräldrar känner kärlek till varandra. Det går inte att lura barn, det är ingen idé att vi tror det. Klart dom märker om deras föräldrar inte har rätt känsla för varandra. Även om man inte bråkar, så blir de ofta en onaturlig tysthet.
Hur ska en politiker, kunna göra så att skilsmässorna minskar? Att kunna hjälpa föräldrar i deras roll som mamma och pappa, tycker jag låter väldigt bra, om behov finns. Men ett äktenskap, vittrar sakta sönder, när larmet går kan de ofta vara försent.
Visst får många barn tyvärr sämre kontakt med pappan, men jag tycker ändå man idag hör att föräldrar har delad vårdnad, dom delar hälften var. Vilket på många sätt är bra. Jag tror detta är viktigt, för då har man både sin mamma och pappa kvar som en trygghet. Det som är absolut viktigast i detta, är att vi inte använder barn som redskap vid en separation. Man måste samarbeta, för barnens skull.
Visst ska vi försöka leva tillsammans, men inte till vilket pris som helst. Det mår varken föräldrar eller barn bra av, så får forskningen säga vad den vill.
Dom skriver att de blivit enklare, snabbare och billigare att skiljas, i en negativ klang. I nästa andetag skriver dom, att man naturligtvis inte ska försvåra en skilsmässa??
Dom skriver att man inte ska skuldbelägga föräldrar, så är det ändå en sådan känsla man får. Barn till skilda föräldrar, studerar inte vidare, lever i relationer som leder till skilsmässa? Hur ska man tolka detta?
Att skiljas är aldrig lätt, jag tror inte att föräldrar gör det bara för att. Utan det finns starka skäl, för tro mig det är en lång och svår process innan man kommer fram till ett sådant beslut.
