Oempatisk
Är min första tanke när jag läser artikeln på DN debatt idag, visst finns det en hel del som även jag kan skriva under på. Att Svenska lagar och regler måste följas, visst är det även viktigt att man snabbt hittar ett sätt att försörja sig på. En sak som jag tror kan stämma, är att människor skräms av det okända. Att man känner en rädsla inför någon som kanske inte kan det Svenska språket helt och hållet. Vi måste våga släppa in våra flyktingar på arbetsplatserna.
Att vi på alla sätt måste motarbeta s.k. herdesmord.
Men var finns empatin i denna artikel, jag vet inte alls hur det är att komma ifrån ett krigshärjat land. Att människor omkring mig skjuts till döds. Men alla har vi varit med om något som varit svårt, och då är de oftast inte i närheten av att kanske se t.ex. ett barn skjutas till döds. Skulle jag då orka med att arbeta, naturligtvis inte. Det man i detta läge har behov av är som jag ser det professionell hjälp av en krishanterare. Men i artikeln hittar jag inget om detta.
Jag tror att alla mår bra i att kunna klara sin egen försörjning, det är något vi måste sträva efter. Men vi får heller inte glömma empatin till människor som har haft det betydligt svårare än vi.
at some point, immigration is an issue that must be taken hold of. as it stands right now, if immigration continues unhindered, the social welfare system could find itself in economic trouble. setting expectations on the people that are moving to sweden should not be something that needs to be debated. expectations can be found in every arena. laws, cultural mores, cultural values. when you travel or move abroad, the idea is not to impose your will on the country you are going to but instead marry the two. without setting any expectations, you imply that this country has no values, mores, or culture that should be adhered to. and that is unacceptable.
