Debatten fortsätter Manligt/kvinnligt
Jag har fortsatt följa debatten kring Zandéns blogginlägg tidigare i veckan, som jag då även kommenterade. Nu svarar några Svenska män, "det är fult att vara manlig idag". Är det verkligen så? I grunden är vi väl dom vi är, sedan att män idag hjälper till mer med hem och barn behöver väl för den skull inte betyda att man utplånar sin manlighet. Jag tycker det är så bra, att dagens män tar ett större ansvar. Det tjänar alla på, inte minst männen, att som förr knappt hade kontakt med sina barn var det bra nej jag anser inte det. Passionen som dessa kvinnor pratar om, handlar väl inte om hur jämställdman är, om båda hjälps åt i hemmet orkar väl båda bättre med förhållandet. Sen får vi äldre kvinnor och män, hjälpa till med våra barnbarn och ge ungdomarna egen tid tillsammans. För jag tror att det är tröttheten som är den största boven, men om vi hjälps åt med barnen så tror jag nog att dagens ungdomar kan behålla passionen till varandra.
Ab
Precis! När barnen var små var det inte en eldig älskare jag längtade efter utan en mormor i vars famn både jag och barnen skulle ha kunnat hämta krafter de gånger när livet var som tyngst. Jag älskade min man huvudlöst och han var lika sexig i mina ögon hela tiden. Men det var tufft att uppfostra tre ungar utan några som helst släktingar som skulle ha kunnat ställa upp ens som samtalspartners.
Dagens unga (allt äldre dock..) föräldrar är kopiöst ensamma med sitt föräldra-ansvar. Man flyttar dit jobbens finns, men detta innebär att det finns inga vänner eller släktingar på den orten. Bor man långt borta från sina kära kan även mindre motgångar kännas övervinliga. Själv drabbades jag av en allvarlig sjukdom just då när jag behövdes hemma som mest. Med detta i tankarna kommer jag vara en farmor/mormor som ställer upp i vått och torrt för mina barnbarn. Så fort det blir några..
Svar Lisa: Jag hade inte heller mycket hjälp när mina flickor var små, med det i färskt minne hjälper jag till med mina barnbarn. Jag försöker finnas som det äldre stöd jag vet att man behöver under småbarnsåren. Men som du säger, det är svårt om man p.g.a. studier jobb eller liknade är tvungen att bo en längre bit ifrån, för visst behövs mor och farföräldrar.
Tack för svaret :-) Du har absolut rätt. Vi far- och morföräldrar är jätte viktiga på många sätt. Vi behövs för att båda barnen ska kunna ha någorlunda arbetsmöjligheter. Men framför allt behövs vi för det psykiska. Som trött förälder sjunker man lätt på barnens nivå (fråga mig ;-), men om man får uppbackning av någon man kan lita på och någon som älskar en i alla tider - ja då orkar man vad som helst.
Jag har funderat mycket detta och kommit fram till att många skilsmässor skulle kunna undvikas om det fanns andra vuxna omkring paret så att de fick behövd avlastning. Samhällsekonomiskt sett vore det ju också önskvärt. Skilsmässorna blir dyrt för samhället. Och ur barnens synpunkt är det ändå bättre att ha båda föräldrarna under samma tak. Förutsatt att inget våld förekommer..
Tyvärr bor två av mina tre barn utomlands för tillfället, men jag hoppas att när de skaffar barn flyttar de tillbaka till Sverige. För MIN skull ;-)
Svar Lisa: tack för dina kommentarer, som du säger detta är ett viktigt ämne. Jag håller helt och hållet med dig, för visst är man trött som småbarnsförälder. Det sägs att det behövs en hel by, för att fostra barn. Det stämmer väldigt bra tycker jag.
Mina flickor är idag 29 och 19 år, vart långt hopp i mellan dom båda. Jag har tur, båda bor nära mig. Jag har även två små barnbarn en som snart är en stolt 3 åring, sen har vi även en liten baby på fyra månader. Så jag förstår att du vill ha dina barn på närmare håll. För visst är jag tillsammans med småkillarna för min egen skull. Jag är en stolt mormor.
