Fröken Prym

Idag känns inte som någon bra dag att ha hund, det har regnat hela dagen. Kallt är det också, i vanliga fall tycker jag om att vara ute med Nova. Men nu känns det inte lockande att behöva gå ut på en promenad. Hon har inget i mot regnet.
-Oj vad då det finns så mysiga vattenpölar att gå i, och tänk att få rulla runt i lite blött gräs eller ännu bättre blöt lera, så skulle Nova säga om hon nu kunde prata :-).

Jag vet att hundar egentligen inte förstår orden vi säger, men ibland så känns det som att hon hör varje ord hur tydligt som helst. I och med att jag är hemma pga. sjukdom, så är hon ett enormt sällskap. Jag tror inte jag skulle vilja vara utan hund. Hon håller mig sällskap vid frukosten, säkert för att hon hoppas på att få några rester :-).
Jag har en speciell fåtölj vid tv-n, det är en sådan som sjukgymnaster ibland har. (Den släpper trycket på leder, och för mig är den överdelig). Då ligger hon nedanför den, För mig är hon en jättefin  och speciell vän.

"Bara en hund", finns det människor
som säger.
Att säga "bara" om en varelse som
kommit mig så nära, om en svans
som slår i golvet av glädje över att
höra min röst, om en nos, som
förtroligt sticks i min hand, om två
ögon som rymmer världar av tillit
och tillgivenhet.