Fröken Prym

När jag läser om denna unga flicka, som först vart våldtagen och sedan mobbad för detta på sin hemskola. Då lider jag med både henne men även hennes mamma som försökte göra något åt dotterns situation, men som vanligt är det den mobbade som får byta skola förövarna går i vanlig ordning fria.
Nu kan man undra över varför denna unga dotter åker ensam till Sthlm, man måste upplysa sina barn om riskerna med att stämma möta någon man inte känner. Min dotter är idag 19 år, så jag vet hur det är att fostra en tonåring. Många fallgropar, men jag hade tur, min dotter har varken blivit våldtagen eller mobbad. Men jag har själv varit utsatt för mobbing, så jag vet hur känslan är.
Som jag ser det, har de inte hänt mycket på mobbingfronten sedan jag själv gick i skolan. Man tror i och med att de idag pratas så mycket om nolltolerans, att det borde vara mindre. Men tyvärr verkar inte läget vara så.
Hoppas denna flicka fått professionell hjälp att bearbeta sina känslor, för det är två tunga saker hon tvingats genomlida.
Jag hoppas på att hon kommer in på Fryshusets musikgymnasium, och att framtiden blir ljus.

För att få sjukpenning idag, så måste man nog ha en dödlig sjukdom! I annat fall, så blir du utförsäkrad efter dina 364dgr. När jag läser om dessa människor med olika typer av sjukdomar, och hör att personerna ifråga håller på att bli utförsäkrade. Dom kommer troligtvis att leva på socialbidrag! 
Är det ett sådant samhälle vi önskar, där vi kastar människor på soptippen när de inte har förmåga att arbeta heltid.
Jag blir ledsen när jag läser detta, är själv sjuk och har varit det sedan 97, hade reglerna varit samma då som idag så hade kanske jag också hade blivit nekad pengar ifrån FK. Nu har jag ett lättare handikapp i botten, på mig syns det tydligt att jag är sjuk. Men man kan ha väldiga besvär och värk trots att det inte syns på utsidan. Jag lider med dessa personer, för hur ska dom kunna få rätt? När det inte hjälper vad deras läkare säger, vi måste verkligen tänka till ingen ber om att bli sjuk. Livet förändras radikalt, det är svårt att få sitt liv begränsat på olika vis. Man ska inte behöva kämpa med myndigheter, tro mig det räcker så bra med smärtorna och att lära sig uppskatta livet trots sjukdomen.
Ab


Jag ser att jag har läsare trots att jag så sällan skriver, jag är glad att ni tittar in ibland. Tyvärr så lyder inte mina händer mig som jag vill, men jag försöker skriva när jag kan och orkar. 
Önskar er allt gott 2009